De flesta av oss kommer ihåg honom som en av VM-94 hjältarna. Andra (den yngre "borttappade" generationen) vet inte vem han är. Själv kommer jag ihåg honom som den bamse-stora fotbollsspelare som kom och skrev autografer till oss smågrabbar under en sommar på Klas Ingessons fotbollsläger i Motala -92. Då var han en kille att se upp till. Han var inte med i några pojklandskamper och var tydligen inte särskilt bra som pojkfotbollsspelare (enligt min far som är från Ödeshög). Men "Klabbe" gav sig fasiken på att han skulle bli bra och han kämpade och slet. Sen blev det 57 landskamper, vm-brons och proffsspel i Italien. Snacka om att ha någon att se upp till! En som varit långt ner men som arbetat sig upp. Det är nog också därför som Klabbe blivit så populär och fått så många hyllningar i hans senaste kamp, den emot cancern.
Det häftiga med Ingesson är att han kommit som liten kille från en mycket liten ort i Sverige. Lyckats, blivit stor (både inom sin idrott och kroppsligt) och vunnit våra hjärtan. Genom att bara vara sig själv och att göra sitt bästa. När man pratar med honom så märker man också att han är en helt vanligt människa, inga divigheter. Igår var han bland annat inne på okq8 och handlade snus och en biltvätt av min mamma.
Vad är då sensmoralen av detta? Jo, om du är ödmjuk, jobbar och gör ditt bästa. Då kan du lyckas med dina mål! Go Kil Go!
Klas har gjort många saker som vi andra också skulle vilja göra. Här gör han t.ex reklam för öl. Sen har han ju sagt ett av svenskfotbolls bästa citat:
- De där jäkla italienarna slänger sig ju i alla fall, så då kan jag ju lika gärna sparka ner dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar