Det var framför den här scenen som det hände.
Är man skadad måste man åtminstone få roa sig. Och om man ska roa sig gör man det bäst i slutna sällskap och på ställen dit skvallerpressen sannolikt inte hittar. Sånt är livet som fotbollsstjärna. I helgen som gick praktiserades just detta av en skadad spelare med stil (?) och ytterligare två, till synes icke skadade lirare från samma sköna gäng. Det vankades livemusik och dryga 400 gäster till denna tillställning. Bland 400 pers vore det ju skam om det inte fanns en och annan att vila ögonen på (till att börja med). När undertecknad framåt midnatt stötte på två tredjedelar av gänget var det utan tvekan så att den skadade tagit tillfället i akt att just roa sig. Men det där vila-ögonen-på-utbudet var det minst sagt si och så med. I alla fall om man trånar efter skönhet som inte passerat 40-strecket. Men skam den som ger sig! Uppskattningsvis ca 35 minuter senare avnjöt jag livemusiken från en upphöjd position. I publikhavet såg jag en skadad spelare som också njöt, men inte av musiken... Lyckan var gjord och den ena målgesten (eller var det dansmoves?) efter den andra skymtades, och där emellan levererades plutande läppar mot noggrant utvalt mål! De två friska spelarna kunde roat följa skådespelet på nära håll. Hur det hela slutade? Om den skadade spelaren så att säga scorade? Det förtäljer inte historien. Däremot kan avslöjas att i fotbollens skytteligor är den skadade inte särskilt framstående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar